torsdag 21 februari 2008

Gåbordet

Åt en macka och drack ett glas nyponsoppa vid 20-tiden. Skönt att det inte kom upp igen. Har en rumskamrat som fått en höftprotes inopererad, och han kräks upp allt han försöker få i sig. Skönt att slippa det problemet.

Det satans baklåret ger sig inte. Jag kan inte tänka på något annat än den molande värken. Jag har fått allt smärtstillande de tänker ge mig. Vid några olika tillfällen har jag blivt ombedd att klassificera smärtan på en skala 1 till 10, där 1 är ingen smärta alls och 10 är den värsta smärta man kan tänka sig. Jag har svarat att det kanske är en 5:a-6:a typ. Börjar inse att det inte är rätt svar för att få någon att göra någon ytterligare åtgärd. Har testat med att nypa mig hårt i armarna och andra delar av kroppen för att lura hjärnans smärtcentrum att inte lyssna på baksidan av låret. Det hjälper delvis, men är ju en rätt ohållbar lösning på sikt...

Har börjat inse att baklåret är i någon form av kramptillstånd. Det är stenhårt och ömt vid beröring. Instinktivt skulle jag helst av allt vilja böja benet maximalt och skaka lite lätt i musklerna på lårets baksida. Det finns dock ett problem med den lösningen. Benet är låst i ca 15 graders vinkel med den förbannade ortosen. Och om jag tar av ortosen och följer min instinkt så riskerar jag att spräcka den ihopsydda menisken. Inte acceptabelt.

Jag ringer på sjuksköterskan och ber att få ett sånt där "gåbord" som jag tidigare under kvällen använt när jag skulle på toa. Ett gåbord är som en slags rollator som man står upprätt vid och vilar underarmarna på ett "bord" någonstans i maghöjd. Gravida brukar gå omkring med såna ibland har jag hört.

När jag stått vid gåbordet några minuter stående så klingar molvärken av. FANTASTISKT!

En vy från ett gåbord

0 kommentarer: